”Många vet inte hur spännande det är att jobba med litografi”

Enfärgade. Färgsprakande. Ytor med färgskiftningar eller tunna linjer likt en blyertsteckning. Litografi är ett plantryck som erbjuder många möjligheter. På Långholmen i Stockholm ligger Lumphé Litografiska, en av Sveriges litografiverkstäder. Hur fastnade han för tekniken? Hur ser samarbetet mellan konstnär och tryckare ut? Vi åkte dit för ett besök.

Text och foto: Anna Henriksson

– Det är fortfarande lika spännande varje gång jag ska trycka en ny färg. Jag blandar till färgen, kör den genom tryckpressen och kollar in provtrycket. Ytorna, att skapa en struktur i dem är vad som driver mig. Hur färgen lägger sig på papperet, om det ska vara likt laveringar eller mer heltäckande. På olika sätt skapas de rätta effekterna, säger tryckaren Björn Lumphé.

Vi ses i litografiverkstaden på Långholmen i Stockholm. Två faluröda hus med vita knutar. En ladugårdslänga. Vägen hit var snötäckt. Trädgårdar i vintervila. Björn Lumphé som driver Lumphé litografiska har haft sin verkstad här sedan 2012. Britta Marakatta-Labba, Marie-Louise Ekman, Ernst Billgren, Lars Jonsson och Linn Fernström är några konstnärer som klivit in genom ladugårdslängans glasdörrar för att trycka sina litografier tillsammans med honom i verkstaden.

Idag är Björn Lumphé väletablerad som tryckare av litografi. Han har ett stort engagemang för grafiken och dess utveckling i framtiden. Vägen hit har gått genom flera viktiga platser inom grafikscenen historiskt sett, men den var långt ifrån självklar. I början av 90-talet tog han steget och startade en konstnärsmaterialbutik i Norrtälje.

– Jag öppnade butiken av den anledningen att jag hade bestämt mig för att nu ska allt i mitt liv handla om konst. I samma fastighet låg även galleri Dianahuset som då ägdes av en man som heter Kjell Alamaa. Redan efter ett år ungefär, klev han in och sa ”Björn stäng igen butiken idag och följ med till Stockholm så ska du får se på något häftigt.”.

De åkte till Upplandsgatan 17c. Klev in på gården och tog sig högst upp i det gamla industrihuset. Hissen gick rakt upp till en takvåning. Dörrar öppnades och där låg en litografiverkstad. Vid den här tiden drevs den av Pia Nielsen, dotter till Leif Nielsen som även hade konstgalleriet Gallerie Prisma. Julius Olsens litografiska anstalt var namnet på verkstaden från början och konstnärer fick emellanåt möjligheten att komma dit och trycka. De var då främst ett konventionellt tryckeri.  Syftet för Kjell, som tagit med Björn, var att köpa grafik.

– För mig var det ett helt sagolikt besök, fantastiskt. Det var dessutom första gången som jag kom i kontakt med litografi, alltså själva tekniken och hantverket bakom. När Kjell sen frågar om jag skulle vilja driva en litografiverkstad, att han skulle kunna köpa denna, så tänkte jag att det där måste jag kunna lära mig.

Upplärd av flera skickliga tryckare
Björn slog en signal till Lasse Hellström, dåvarande lektor i grafisk konst på Kungl. Konsthögskolan. Och på den vägen kom han att bli inskriven på skolan. Förmiddagarna gick till att vara i grafikverkstaden på Skeppsholmen, eftermiddagarna gick till att vara i verkstaden på Upplandsgatan. Ett slags drömscenario för den som vill bli fullärd tryckare.

För att snabbspola fram lite, så blir det några år senare en kraftig hyreshöjning för lokalen i Vasastan. En flytt av verksamheten till Norrtälje blir ett måste. Björn vidareutbildar sig som litograf på Tamarind Institut i USA. Jobbar på i sin litografiverkstad. Blir vän med Arne Andersson hos Grafiktryckarna i Nacka som jobbar som litograf. Så vad nu? Konkurrensen om uppdragen är hård. Han funderar även på att söka till Kungl. Konsthögskolan, på riktigt. Men så en dag ringer telefonen.

– Det var Arne. Han sa, ja du Björn. Nu är det dags. Jag vill att du tar över min verksamhet. Vi hade haft en sådan jargong oss emellan, att han skulle ringa mig när det var hög tid för pension. Han var verkligen ”top of the line”, en oerhört skicklig tryckare. Den där ansökan… ja den skickade jag aldrig in.

Arne lär honom allt han kan.

– Tryckpressen var en Heidelberg, vilket var en ny teknik för mig. All min lediga tid gick åt till att vara på plats och se hur han jobbade.

Ett år senare tar han över helt och grundar Lumphé litografiska. Flytten till lokalen där vi är idag, en anrik huslänga från 1830 på Långholmen. Sker fem år senare.

Vill sprida kunskapen om litografi vidare
Idag föreläser han och håller i kurser, förutom uppdragen som tryckare åt professionella konstnärer. Ibland kan det vara uppemot tjugo personer på plats för att gå en introduktion i litografi. De är uppskattade och populära förklarar han.

När det handlar om arbetsgången i samarbetet med en konstnär, så börjar det alltid med att de träffas för att gå igenom allt steg för steg. Finns en skiss, är det enklare för då kan Björn se vilka färger de är ute efter. Färgerna målas sen var för sig på en lätt ruggad plastfilm (kornerad), exempelvis med blyerts eller med gouachefärger. Motivet kan även överföras till plåten (filmen) genom att belysa den fototekniskt. I tryckpressen trycks sen respektive plåt och färg mot ett papper. Metoden, som är ett plantryck, går ut på principen att fett och vatten avvisar varandra. Hela plåten fuktas med vatten. Den feta tryckfärgen fastnar enbart på de delar av plåten som är feta. Övriga partier förblir utan färg. Processen från start till färdigt tryck kan ta runt en arbetsvecka.

– Många konstnärer vet inte hur spännande det är att jobba med litografi. På vilket sätt det går att bygga upp ett konstverk med den här tekniken. Många motiv bygger på en skiss, men det finns så många möjligheter att genom konstnärliga metoder utforska tekniken. De som kommer hit brukar bli positivt överraskade.

Fakta

Björn Lumphé

Gör: Tryckare och ägare till Lumphé Litografiska

Stad: Stockholm

Om verkstaden: Tryckpressen är en Heidelberg från 1970. Tar pappersark upp till 64 x 91 cm. Minst 190 gram, max 430 gram. 8–10 färger används i genomsnitt.