Draw or Die

Joanna Rubin Dranger, Sara Granér, Hanna Gustavsson, Joanna Hellgren, Mats Jonsson, Rudy Loewe, Liv Strömquist och Julia Thorell.

Draw or Die presenterar nutida konstnärliga praktiker som arbetar med serier och grafiska noveller. Utställningen är ett visuellt vittnesmål om vår samtid med verk som erbjuder en intensifierad blick på den verklighet som omger oss. Serier som kreativt format har alltid gett en frihet att röra sig bortom det vedertagna mot en okonventionell idévärld där den normativa blicken och rådande maktstrukturer utmanas. För konstnärerna i utställningen ger tecknandet och serieformatet en frihet åt fantasin men även en möjlighet att berätta viktiga historier och iakttagelser, där humor blandas med allvar med ett ständigt närvarande finger på samtidens puls.

Inspiration hämtas från vardagliga erfarenheter, observationer, feminism, ungdomsminnen och politiska skeenden. Genom konstverken möter vi nya idéer, röster och perspektiv som ger publiken en möjlighet att reflektera över sina egna ställningstagande. Grafikens Hus hoppas att utställningen ger upphov till eftertanke och att publiken genom en inblick i konstnärernas tankevärld finner hopp om att det är möjligt att översätta både rädslor och förhoppningar till en framtid som vi skapar tillsammans.

Draw or Die ställs ut i Kringlans Konstfönster 26 maj – 6 augusti och utförs i samarbete med Telge Fastigheter. Flera av konstverken i denna utställning går att köpa i vår webbshop som du hittar på shop.grafikenshus.se


DRAW OR DIE

Joanna Rubin Dranger, Sara Granér, Hanna Gustavsson, Joanna Hellgren, Mats Jonsson, Rudy Loewe, Liv Strömquist and Julia Thorell.

Draw or Die presents contemporary artistic practitioners who work with comics and graphic novels. The exhibition is a visual testimony to our present-day world with works that offer an intensified look at the reality surrounding us. Comics as a creative form have always given the freedom to move beyond the established into an unconventional world of ideas where normative gaze and prevailing power structures can be challenged. For the artists in the exhibition, the cartoon and comic formats give freedom to the imagination, but also an opportunity to tell important stories and structure observations, where humor is blended with consequence and an ever-present finger is applied to the collective pulse.

Inspiration is derived from everyday experiences, observations, Feminism, youthful memories and political events. Through the artworks we meet new ideas, voices and attitudes that give the audience an opportunity to reflect on their own perspectives. Grafikens Hus hopes that the exhibition gives rise to reflections and that the audience, through this insight into the artists’ mindset, is able to translate both fears and hopes into a future that we all create together.

Draw or Die will be exhibited in Kringlan Art Window, May 26th – August 6th, ans is a collabortation between Grafikens Hus and Telge Fastigheter. Some of the printed artworks in this exhibition are possible to buy from our webshop: shop.grafikenshus.se

 


Om de medverkande konstnärerna

Liv Strömquist

Bakgrund. Född 1978, uppväxt på Österlen, bor i Malmö. Har alltid ritat serier, men började göra ett eget fanzine när jag var 23 år gammal, på grund av att min lägenhetskompis gjorde ett fanzine. Har annars läst statsvetenskap och sociologi på universitetet, och även gått en skrivarlinje.

Varför serier? Har sedan tonåren varit intresserad av alternativkultur, typ punk, undergroundserier osv. Blev inspirerad av Riot Grrl rörelsen i USA, do it yourself-attityden, att man inte behöver vara så duktig, och tydligheten i sina politiska åsikter. Jag tänker att jag ritar serier för att jag inte orkar lära mig ett instrument, annars kanske jag hade haft ett punkband.

Vad tänker du på när du hör uttrycket ”politisk bild”? En bild som säger eller vill något politiskt.

Joanna Hellgren

Bakgrund. Född 1981. Uppväxt i och bor i Stockholm. Som barn ritade jag och skrev bilderböcker och serier, eftersom jag tyckte om att hitta på. Serierna försvann för mig efter mellanstadiet och jag började med det igen när jag var i tjugoårsåldern och upptäckte bland annat Julie Doucet och Anke Feuchtenberger.

Varför serier? Jag hade utbildat mig till illustratör och fortsatte som förr med att försöka berätta historier. Somliga av dem passade bättre i bild, och då var serier ett bra medium. Det har sina fördelar precis som klassiska textböcker kan ha det.

Vad tänker du när du hör uttrycketpolitisk bild”? En bild som är som en ögonöppnare, en kanal eller ett skämt om sådant som händer. Kanske det får en att fatta lite bättre, eller att vilja göra något åt saken. Till exempel gör Sara Granérs bilder mig ofta både arg och glad samtidigt. En meningsmotståndares bild skulle förstås istället göra mig arg och deprimerad.

Hanna Gustavsson

Bakgrund. Född 1985 i Solna. Bor i Stockholm. Jag höll på med film under gymnasiet men kom inte in på Biskops Arnös dokumentärfilmslinje. Då började jag på Grafikskolan i Stockholm och ägnade två år att utveckla mitt tecknande, och sökte sen till Grafisk design och illustration på Konstfack. Det var under Konstfackstiden som jag började teckna serier, och på masterutbildningen Storytelling som jag gjorde mitt seriealbum Nattbarn.

Varför serier? Jag tecknade jättemycket serier från att jag var 8 till 15 år, men tröttnade för att det egentligen var skriva jag ville göra. När jag började med serier igen experimenterade jag mig fram, med halvlyckade resultat. Det var när jag gjorde mitt kandidatarbete på Konstfack som jag kunde ta mig tid att fördjupa mig i att teckna en lite längre grafisk novell. Allt föll på plats, det kändes som en klockren form för mig som var intresserad både av att skriva och teckna.

Vad tänker du på när du hör uttrycket ”politisk bild”? Jag tänker att det mesta är politiskt egentligen. Att välja (eller inte välja) att vara opolitisk är också att ta ställning. Och det går att vara radikal utan att vara plakatpolitisk, t.ex. genom hur man väljer att göra bildlösningar, val av berättelser och att ha en agenda.

Joanna Rubin Dranger

Bakgrund. Född 1970 i Stockholm. Bor i Stockholm. Joanna Rubin Dranger gör serier, tecknade romaner och noveller, barnböcker och film. Hon har bland annat skapat de kritikerrosade serieromanerna Fröken Livrädd & Kärleken, Fröken Märkvärdig & Karriären och Alltid Redo att Dö för Mitt Barn. Hennes böcker har översatts till en rad språk, däribland japanska och engelska. Den animerade filmen Fröken Märkvärdig & Karriären vann en rad priser och utmärkelser då den kom 2010, bland andra FIPRESCI Award och bästa kortfilm Nordisk Panorama. Hennes bildberättelser är ofta politiska och hon kallar vissa av berättelserna ”självmytologiska”. Bildvärlden utgörs av expressiva, naivistiska teckningar i vilka ett subjektivt värdeperspektiv spelar en avgörande roll.

Varför serier? Jag hade en historia att berätta och försökte skriva en roman. Men det var för svårt att hålla reda på så många ord och visade sig vara betydligt mer effektivt att berätta i bild och ord i kombination. Ett av mina första viktiga verk var den illustrerade berättelsen Bibeln som jag gjorde när jag var 7 år.

Vad tänker du på när du hör uttrycket ”politisk bild”? Allt är politik. Inget i en kultur är mer politiskt än något annat. De animerade filmer mina barn ser efter middagen, mina val av kläder till dem och till mig själv, vilka åsikter mina bilder kommunicerar och vilket politiskt parti jag röstar på. Och allra särskilt allt man inte ifrågasätter eller formulerar som politik när man upplever sig vara opolitisk. Vem som berättar vilka historier om vem, för vem, i vilka media. Allt är politik.

Mats Jonsson

Bakgrund. Född 1973 och uppvuxen i Stensätter utanför Kramfors. Bor nu i Stockholm. Jag gjorde min första serie som fyraåring, inspirerad av Bamse och av händelseböckerna min mor lät sina lågstadieelever göra.

Varför serier? Serier har alltid känts som det mest naturliga sättet för mig att uttrycka mig på.

Vad tänker du på när du hör uttrycket ”politisk bild”? Instinktivt tänker jag på gamla politiska skämtteckningar med långa näsor och stora hakor, vilket är lustigt med tanke på att jag i och med mitt jobb befinner mig mitt i en stark trend av samtida, relevanta och väldigt bra politiska serier. Kanske är det så att jag ser dagens politiska serier i första hand som bra serier, i andra hand som politiska bilder.

Julia Thorell

Bakgrund. Jag är uppvuxen i Stockholm i en ganska vänsterinriktad och hippieaktig familj med mamma, pappa och storebror. Vi reste ganska mycket, runt i Sverige, till Italien och ett kollektiv i Ångermanland. Jag gick på skolor i Stockholm, senare Gerlesborgsskolan och Konstfack. Jag har tecknat serier sedan jag var liten och lärde mig rita och skriva. Jag läste mycket serier och skickade in egna till tidningar. När jag var tio kom en serie med i DN, sen så började jag vara med i Kulturhusets fanzinegrupp i tonåren i Stockholm. Jag gick på konstskola och Konstfack och skickade in serier till Galago. Och på den vägen är det!

Varför serier? Jag tycker om bildberättandet, att berätta både i text och bild. När jag var liten fanns det mycket serier hemma så jag läste och läste dygnet runt och var helt besatt av dom. Det är kanske därför jag började rita själv senare. Jag tycker om att berätta historier.

Vad tänker du på när du hör uttrycket ”politisk bild”? Lars Hillersberg. För att han är i ropet just nu.

Sara Granér

Bakgrund. Född 1980 i Lund. Bosatt i Malmö.

Varför serier? Jag gillade att rita när jag gick i skolan och så men sen visste jag nog inte riktigt vad jag skulle ha bilderna till så jag slutade. Sen när jag kom på att det gick att göra serier/berättelser/kommentarer i text till bilderna så återupptog jag det intresset. Jag började på serieskolan i Malmö 2004 och innan dess hade jag jobbat med andra saker och pluggat helt andra saker som språk och statsvetenskap.

Vad tänker du på när du hör uttrycket ”politisk bild”? Jag tänker på en lång tecknartradition med karikatyrer och bilder som kommenterar politiska debatter. Jag tänker också på bilder som används av exempelvis feministiska aktivistgrupper och på att jag tror att vi behöver humor och konst som en överlevnadsstrategi.

Rudy Loewe

Bakgrund. Född i London 1987. Jag bor för närvarande i Stockholm. Jag började rita när jag var ung, det var ett sätt att föreställa mig historier som jag ville skapa. Jag började ofta med att skapa bokomslaget, för en historia som jag aldrig skulle avsluta. Nu har jag dock börjat skapa berättelserna bakom bokomslagen.

Varför serier? Att göra serier var praktiskt, jag kunde bära med mig mitt arbete, men formen är också ett svar på frågor kring tillgänglighet. Jag har aldrig velat att mitt arbete främst ska finnas i den vita kuben, eftersom den platsen utesluter så många olika människor. Jag har alltid velat att mitt arbete ska nå så många som möjligt. Det finns också en intimitet hos serier som jag gillar. Det är möjligt att känna att det finns ett privat ögonblick mellan mig och läsaren.

Vad tänker du på när du hör uttrycket ”politisk bild”? Som tillhörande gruppen POC (people of color), ses vårt arbete alltid i ett politiskt sammanhang. Att ha en bild som inte uppfattas som politiskt är ett privilegium. Genom att aktivt arbeta för att inkludera kroppar som jag inte ser i medier har det blivit en politisk handling. Det borde det inte vara. Men tills att skildringar av kroppar som inte passar in i det vita heteronormativa perspektivet normaliseras, kommer det alltid att vara något politiskt att inkludera dessa typer av representationer.