Screentryckta affischer och sociala rörelser

I över ett århundrande har screentryck varit en del av den politiska aktivismen runt om i världen. Sociala rörelser i USA, Europa, Sydamerika och Afrika utnyttjade med fördel teknikens egenskaper för att sprida sitt budskap till en större publik.

Text: Meryem Saadi

När screentryck (också känt som serigrafi eller silkscreen) introducerades i början av 1900-talet i Europa och USA var det främst för att trycka färger och mönster på tapeter och textil. Sedan kom den även att användas som reproduktionsteknik för reklamannonser. På 1960-talet, blev tekniken populär bland amerikanska popkonstnärer som Roy Lichtenstein, Robert Rausenberg och Andy Warhol.

Under samma period, kom det här ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och effektiva sättet att producera stora kvantiteter av affischer att användas av konstnärer engagerade i olika sociala rörelser. I slutet på 1960-talet, siktades uppror i horisonten och proteströrelser spreds över hela Europa. Våren 1968 i Paris skapade konststudenter under studentupproret hundratals affischer med hjälp av screentryck. På den tiden var det bara ett par gallerier i stan som arbetade med den typen av grafik. Lätt att lära ut och lätt att lära sig, var det en teknik som tillät dem trycka 100 till 200 affischer i timmen.

68-rörelsen hade en stor inverkan utanför Frankrikes gränser. I USA inspirerade den till pacifism, antiimperialism, arbetar- och kvinnorättsliga rörelser. Studenter på universitet i hela landet organiserade workshops i screentryck och tryckte affischer för demonstrationer på campus. Seriegrafi var en teknik som även användes för att trycka affischer för Chicano-rörelsen, de kubanska och mexikanska revolutionerna och sociala rörelser i Amerika och Afrika. I mitten på 1970-talet, var screentryck det självklara valet för otaliga konstnärer runt om i världen. Under senare delen av 1980-talet, användes screentryck för att producera affischer till AIDS–aktiviströrelser, som Act Up och konstaktivism kollektivet Gran Fury.

Mer nyligen, har screentryck kommit att bli relevant igen inom sociala rörelser som Occupy Wall Street eller Black Lives Matters. Nuförtiden har etablerade konstnärer som Nina Chanel Abney, Shepard Fairey eller Banksy arbetat med screentryck som en del av deras konstnärskap och producerar nya verk regelbundet. En av huvudorsakerna är att de vill att deras konst ska vara överkomlig och tillgänglig, och de ser sig inte bara som konstnärer utan även som politiska aktivister.