”Människor sökte sig tillbaka till jorden”

Carl Holmberg forskar i historia och arkeologi vid Göteborgs Universitet. Det är snart 20 år sedan han skrev sin avhandling ”Längtan till landet: Civilisationskritik och framtidsvisioner i 1970-talets regionalpolitiska debatt”. I dag är tidsandan en annan, men längtan efter naturen och önskan om en levande landsbygd finns kvar. Vi ställde några frågor till honom om drivkrafterna bakom rörelser som ”gröna vågen”, vad som drev på utvecklingen och skillnader mot dagens samhälle.

Text: Anna Henriksson

I vilken politisk verklighet föddes ”gröna vågen”?

– Under hela 1950- och 60-talen genomgick Sverige en genomgripande strukturomvandling. Folk från glesbygden flyttade, eller tvingades flytta. Hela landsändar, inte minst i Norrlands inland, nära nog tömdes på sin befolkning. Samtidigt uppfördes stora betongförorter utanför storstäderna. Inne i städernas centrum revs gammal bebyggelse för att ge plats åt administration, köpcentra och parkeringsdäck. Det var en period när dessutom privatbilismen ökade drastiskt. Under det sena 1960-talet uttrycktes allt mer kritiska röster mot denna omvandling. Alienationen, vantrivseln och rotlösheten i betongförorterna, den ökade trafikdödligheten, byråkratiska beslutsprocesser som till synes obevekligt körde över vanliga människor i jakt på ständigt ökad tillväxt ifrågasattes. Till detta kom de allt mer uppenbara miljöproblemen.

– Omkring år 1970 dök “gröna vågen” upp som en motreaktion. Med detta följde ett ökat intresse för det gamla bondesamhällets hotade kulturformer, folkmusik, hantverk med mera. I snävare mening avser gröna vågen de människor som i praktisk handling sökte sig tillbaka till jorden. Många stadsbor försökte grunda egna jordbruk, kollektivt eller enskilt, där man ville skapa bättre livsvillkor, utan stress, konsumtionshysteri och främlingskap. Några lyckades och finns kvar än idag, men de flesta gav upp efter några år. Den idealiserade bilden av bondelivet var svår att förena med verkligheten. Här fanns naturligtvis även influenser från 1967 års psykedeliska revolution (summer of love), med sin experimentella folk/rockmusik, drogromantik, och alternativa livsstilar.

– Ur ett efterhandsperspektiv brukar det tidiga 1970-talet ses som en vänstervåg, vilket jag menar är en starkt förenklad bild. I riksdagen var det Centern som var det parti som lyckades bäst i att fånga upp de här stämningarna, i sina krav på ”decentralisering” och “levande landsbygd”. I praktiken kom ”gröna vågen” att gå mycket hand i hand med den framväxande miljörörelsen, om än att de hade lite olika rötter. Gröna vågen syftade framförallt till att hitta livsmönster för att människan skulle må bättre, miljörörelsen för att miljön skulle må bättre, men det ena förutsatte ofta det andra.

Hur ser du på tidsandan från 70-talet jämfört med dagens samhälle?

– Tidsandan idag, jämfört med den på 70-talet, har stora skillnader. Vad som mer och mer slagit igenom från 1980-talet och framåt är så kallade nyliberala värderingar. Individens, snarare än kollektivets, intressen står nu i centrum. Individuella löneförhandlingar, individuellt pensionssparande med mera anses helt självklart. Det intressanta är att nyliberalismen delvis tagit över värderingar som fanns hos den gamla gröna vågen. Bland vissa nyliberaler finns ett starkt motstånd mot byråkratisk centralstyrning och stordrift. Privata initiativ inom stadsplanering, med betoning på närhet och medinflytande är egenskaper som värdesätts. Likaså menar man att en fri företagaranda ligger bakom mycket av de miljötekniska innovationer vi ser idag, såsom solceller, bergvärme och vindkraft.

Hur skiljer sig drivkrafterna för att leva ett alternativt liv på landet från 70-talet med i dag?

– Drivkrafterna för att flytta ut på landet i dag ser helt annorlunda ut, och är sannolikt inte lika starka som då. En orsak är att det är mycket lättare att leva ”grönt” inne i städerna. Bilfria centrum, alltmer utbyggda cykelbanor, ekohus, takodlingar samt utnyttjande av de ovan nämnda miljöinnovationerna har gjort det lättare att förbli urban. Här i Göteborg till exempel har den gamla stadsdelen Haga renoverats med iakttagande av småskalighet och mänskliga relationer, förvisso för den besuttna medelklassen. Men det är ju den som i hög grad omhuldar ”gröna” värden i dag. Landsbygden känns mot den bakgrunden inte lika lockande. Visserligen har det ibland diskuterats om bredband och internetuppkoppling kan bidra till att göra landsbygden mer attraktiv igen, men jag tror inte det. Behovet av fysiska möten, människor emellan, går inte att fullt ut att ersätta med digitalisering. Den avfolkade landsbygden får nog svårt att åter blomstra.

Foto: Anders Simonsen


26.1.2018 – 29.4.2018
Sara Nilssons utställning “Rörelsen” visas i Kringlans Konstfönster, Södertälje

Konstfönstret är ett långsiktigt samarbete mellan Telge Fastigheter och Grafikens Hus som visar samtidskonst i det offentliga rummet. Öppettider: Dygnet runt.