Sara Nilsson – Tankar om en bild

Sara Nilssons illustration K:rlek från 2017 visar en ung svart kvinna omgiven av långa gröna blad. När man tittar närmare känns blomman igen, bland annat från min lågstadieskolas fönster. Nilsson har ritat in bladen av en svärmorstunga, en folkhemskrukväxt som kanske är lite mer sällsynt idag. Det var inte helt ovanligt att svärmorstunga var en växt som kunde gå i arv från generation till generation med hjälp av sticklingar. Svärmorstunga är en blomma med oändlig variationsrikedom. De olika sorterna skiljer sig åt vad gäller färger och mönster på bladen. En del har silverfärgade ränder på tvären, andra gula bladkanter och en del grågröna mönster. Med sitt vackra blåa hår kliver en ny person in i Sara Nilssons bildvärld. Hon skrivs in i längtan tillbaka till naturen samtidigt som den natur som tecknas på hennes tröja utgörs av ananaser och palmer och vittnar om en koppling till allt annat än den enbart svenska naturen. Nilssons bildvärld består ofta av kaktusar och smala träd som även de är hämtade från en annan mylla.

Naturen finns med som en stark komponent i den svenska nationella identiteten, vi har en naturbevarande grundhållning och allemansrätten kan ses som ett uttryck för en nära relation till naturen. Efter urbaniseringen till städerna samt att under 1950-, 60- och 70-talen skedde en successiv arbetstidsförkortning, började medborgaren utveckla ett intresse för friluftslivet för att kunna återhämta sig från det arbete som utfördes i staden. Naturen var ett ”medel” för att förbättra både den ”kroppsliga” och den ”själsliga” hälsan. Idag vet vi att den natur som många människor i städer har tillgång till, så som parker och trädgårdar, är en typ av natur som på senare år har visat sig vara lika bra på att ge positiva effekter på hälsan, som ”vild natur”.

Många av de klassiska barnböckerna och populärkulturen förmedlar en romantisk natursyn där naturen görs till en moraliskt uppbygglig kraft som kan rädda oss från en uppsjö ting men framför allt från ett stressigt urbant liv. Naturvårdsverket drog igång ett projekt 2007 som handlade om att öka intresset för naturen hos människor med invandrarbakgrund, bland annat erbjöd man naturguidningar, fisketurer, skärgårdsbesök och sommarläger. Tillgång till naturen är både en integrationsfråga och en demokratifråga, sa Yusra Moushtat, utredare för projektet ”Med andra ögon – naturmöten med invandrare”.

Natur, landsbygd, nation och etnicitet skrivs allt som oftast samman och berättar om en vit svensks kärlek till skogens lugn. Staden med sin trafik, avgaser och folksamlingar ställs ofta mot landsbygdens böljande gröna kullar, stora och tysta skogar. Människor med invandrarbakgrund skrivs in i en natur som tillhör staden.  Den brittiska konstnären Ingrid Pollard undersökte just hur olika kroppar hör hemma i olika miljöer i sitt verk ”Pastoral Interludes” från 1987. Verket berör identitetsskapande via landsbygden och mer specifikt nationalparksområdet ”Lake District” i England. Detta landskap ses som själva kärnan av vad som uppfattas som det vackra autentiska England. I den här miljön rör sig Ingrid Pollard, en svart konstnär, hon flanerar runt i en kropp som inte tillskrivs de gröna vidderna vid sjöns strand. Pollards verk består även av ett citat som summerar hennes upplevelse av ett landskap där enbart vita kroppar förväntas röra sig.

’”Pastoral interlude”…it’s as if the black experience is only ever lived within an urban environment. I thought I liked the Lake District; where I wandered lonely as a black face in a sea of white. A visit to the countryside is always accompanied by a feeling of unease; dread…’

Curator Ulrika Flink

Foto: Sara Nilsson / Med tillstånd av konstnären

26.1.2018 – 29.4.2018
Sara Nilssons utställning ”Rörelsen” visas i Kringlans Konstfönster, Södertälje

Konstfönstret är ett långsiktigt samarbete mellan Telge Fastigheter och Grafikens Hus som visar samtidskonst i det offentliga rummet. Öppettider: Dygnet runt.