111+1, etthundratolv år av svensk grafik

Varför just 112 år? Det har väl funnits svensk grafik längre än så? Jodå, det förekom etsningar och kopparstick i Sverige redan på 1700-talet, och i början av 1800-talet fick vi litografin, något som uppmärksammats i bl.a. Grafikens Hus med utställningen »Lithos 200« 1998–1999.

Fram till slutet av 1800-talet hade grafiken en påtagligt illustrativ karaktär. Den var ofta bara reproducerande, som en plansch med nyttokrav av olika slag. Men under 1880-talet, parallellt med impressionismens
intåg, etableras den grafiska konsten som en självständig, levande och livaktig konstform. För Sveriges del kom en avgörande påverkan från England, förmedlad inte minst av konstnären Axel Herman Hägg (Haig), bosatt där sedan mitten av 1850-talet. Efter att där själv ha lärt sig etsningskonsten förde han kunskaperna vidare till bl.a. Anders Zorn och Axel Tallberg, och snart växte ringarna i vattnet.

Och i Sverige grundades 1887 Föreningen för Grafisk Konst, som ett forum för grafikvänner, både utövare och samlare, konstvetare och allmänt konstintresserade. Redan från starten gav föreningen årligen ut mappar med grafiska blad i olika tekniker, utförda av svenska konstnärer. Den grafikutgivningen pågår än idag, hösten 1998 kom den 112:e grafikportföljen!

Föreningen, som bildades flera år innan någon form av reguljär utbildning i de grafiska konsterna fanns i Sverige, donerade 1895 pengar till konstnären Axel Tallberg när denne skulle starta »den tallbergska kursen«, en undervisning som först 1908 fick statligt erkännande och stöd, och då blev upphöjd till Konstakademiens Etsarskola. Det har därför varit naturligt att välja just Föreningen för Grafisk Konst, dess historia och dess 112-åriga grafikutgivning till utgångspunkt för berättelsen om den svenska konstgrafiken fram till idag — och i morgon.

I utställningen kan man t.o.m. få se glimtar av den i höst kommande 113:e grafikportföljen! I portföljernas blad kan vi se hur teknikerna utvecklas, hur konstnärer som tidigare varit kända som målare sakta men mycket säkert utvecklas till även betydande grafiker. Vi kan följa motivvärldarnas förändring under decennierna, vi kan se att ett socialt engagemang kan vara lika självklart inom grafiken som inom andra konstyttringar, och vi kan jämföra de etablerade konstnärerna med de unga. Ty föreningen har hela tiden strävat efter att visa också de unga konstnärernas verk, parallellt med de äldres.

Bland de första konstnärer som stöttade föreningen och som bidrog med grafiska blad till föreningens portföljer märks Anders Zorn, Carl Larsson och Axel Herman Hägg.

Sedan följer namn som Tekla Nordström, Ferdinand Boberg, prins Eugen, Axel Tallberg, Emil Johanson-Thor och Isaac Grünewald.

Vidare Falu-grafikerna och deras samtida: Axel Fridell, Bertil Bull Hedlund, Hans Norsbo, Stig Borglind.

Vi ser namn som Börje Veslen, Börje Sandelin, Torsten Renqvist, Birger Lundqvist, Karin Persson, Hans Wigert, Karl Axel Pehrson, Evert Lundquist, Sven Ljungberg, Cecilia Frisendahl, Lage Lindell, Philip von Schantz och Channa Bankier. Och många av de senaste årens unga löften.

Satsningen på unga grafiker markerades för övrigt med 1998 års portfölj, som innehöll blad av sex unga konstnärer, bl.a. Ellen Cronholm, Jacob Dahlgren och Lina Nordenström, som alla nu redan hunnit göra sig uppmärksammade.

Men utställningen visar fram inte bara en lång rad av enskilda konstnärer utan också konstnärsgrupper och kretsen kring olika konstskolor. Bland konstnärsgrupperna märks “Falugrafikerna”, gruppen som egentligen inte fanns, “IX-gruppen” och “Grödinge-gruppen”. Några konstskolor vars elever är rikt representerade i utställningen är Axel Tallbergs Etsarskola (“Tallbergska kursen”), Konsthögskolans Grafikskola i Stockholm, Konstskolan Forum i Malmö samt Grafikskolan i Stockholm (Gubbängen).

I “111+1” är det troligen sista gången som man kan se “IX-gruppens” ursprungligen nio medlemmar ställas ut tillsammans. Gruppen kommer att upplösas i år, efter att ha verkat sedan 1964. Redan vid grundandet beslöt de nio att gruppen skulle upplösas om någon lämnade gruppen. Hösten 1998 avled hastigt och oväntat Philip von Schantz, medan hans stora retrospektiva utställning i Grafikens Hus fortfarande pågick.

Den grafikportfölj som i år skulle markera gruppens trettiofemårsjubileum hade då redan börjat förberedas, men när den ges ut kommer den att innehålla blad av enbart de åtta övriga kamraterna, Gösta Gierow, Karl Erik Häggblad, Bengt Landin, Lars Lindeberg, Göran Nilsson, Alf Olsson, P G Thelander och Nils G. Stenqvist.

Den grafikskola som verkat längst är av naturliga skäl Konsthögskolans Grafikskola som i år fyller 90 år. Det året fick konstnären Axel Tallbergs privata grafikskola, grundad 1895, högskolestatus och statliga medel. I utställningen “111+1” visas verk inte bara av dessa och de övriga skolornas elever, utan även av de lärare som under decenniernas lopp haft en betydande inverkan på den svenska konstgrafiken.

Förutom Tallberg själv så representeras Konsthögskolan av bland andra Harald Sallberg, Emil Johanson-Thor, Jurgen von Konow, Philip von Schantz, Lennart Glemme, Cecilia Frisendahl, Hans Hamngren, Nils G. Stenqvist, Ingvar Hurtig, K.G. Nilsson, Jordi Arkö och Rachelle Puryear. – Men man får heller inte glömma Forumskolans ledare Bertil Lundberg eller Grafikskolans i Stockholm lärare, till exempel Lea Ahmed och Lars Nyberg.

Man kan i detta sammanhang påminna om att Föreningen för Grafisk Konst redan hade verkat, och givit ut grafikportföljer i åtta år när Axel Tallberg 1895 startade den allra första svenska undervisningen i grafisk konst. Och det var tack vare ekonomiska bidrag från föreningen som han överhuvudtaget kom igång med sin skola!

I utställningen 111+1 i Grafikens Hus hittar man naturligtvis praktblad av både Zorn och Fridell, och lika naturligt kommer också den unga generationens konstnärer att dels visa blad i själva utställningen, och dels visa hur de arbetar med sina nya verk nere i Grafikens Hus grafikverkstad, där elever från olika konstskolor turas om att visa att — och hur — grafiken lever!

Karl Haskel