Utställningen vill presentera sex inbjudna, samtida finska konstnärer som alla söker nya konstnärliga vägar och experimenterar med grafiken som bas. Med en genomtänkt blandning av uttryck och material som spegelglas, tyger, lack, bladguld och foto tillsammans med de mer traditionella grafiska metoderna skapar de överraskande bilder för vår tid — i en, två och tre dimensioner.
Deras namn är Eeva-Liisa Isomaa, Päivikki Kallio, Juho Karjalainen, Marko Lampisuo, Tuula Lehtinen och Visa Norros. De är födda mellan 1947 och 1970, tre kvinnor och tre män. Alla utom den yngste är välkända och etablerade i det finska konstlivet. Tre av dem är aldrig tidigare visade i Sverige — Kallio, Lampisuo och Norros — och detta vill vi gärna ändra på genom att bjuda vår publik något av det bästa inom finsk grafik idag.
Finsk konstgrafik idag
Ombedd att skriva en inledning om finsk konstgrafik kommer jag att tänka på en lång rad konstnärer som använder olika grafiska tekniker som sitt huvudsakliga uttryckssätt. Och vilken mångfald av konstnärer och angreppssätt där finns!
Grafik kan vara allt från ett svartvitt tryck till ett färgstarkt blad, litet eller en tredimensionell installation, figurativt eller en abstrakt komposition, skämtsamma sällsamma bilder eller seriös samhällskritik. Kan man säga något ”generellt” om finsk konstgrafik?
De senaste 10-20 åren har vi upplevt en fusion av olika tekniker inom konstområdet. Tekniken eller metoden är inte längre den avgörande faktorn för en konstnärs arbete, utan istället rör hon/han sig från en teknik till en annan och blandar olika material och metoder.
En grafiker är vanligtvis helt medveten om detta. Förutom att experimentera med blandade tekniker, funderar ofta konstnären över dess egenskaper och historia. Om jag, trots allt, ska säga något ”generellt” kan det bli detta; finsk konstgrafisk, inom dess mångfald av ämnen, är benägen att reflektera över själva tekniken, hur bilden skapas och på vilket sätt den relaterar till världen omkring oss. I den meningen är finsk konstgrafik ofta självreflekterande och filosofisk.
Kaija Kaitavuori
Intendent vid KIASMA, Helsingfors
Eeva-Liisa Isomaa
Eeva-Liisa Isomaas ateljé ligger nära hamnen i Helsingfors. Det är mer en slump än en tanke. Vattnet i hennes bilder är inspirerade av Islands natur med vattensprutande gejsrar och mäktiga vattenfall. Mjukhet och transparens i materialvalet är en väg att nå disigheten, flyktigheten. ”Transparensen har följt mig länge. Jag är intresserad av gränser och rumslighet, tid och minne, dess skiktningar och lager.”
”På Konstakademien i Helsingfors valde jag grafik eftersom den ansågs marginell. Jag intresserade mig för fördomarna kring definitionen grafisk konst, som om tekniken avgjorde vad grafiken skulle uttrycka, hur det skulle uttryckas och i vilken skala.
Jag har arbetat i stora format ända sedan jag var student. Jag brukade trycka mina verk i delar, och kombinera dem till större helheter. Jag använde också färg. Varken min färg eller mina ämnen har förändrats särskilt mycket. Landskap är fortfarande viktigt för mig. Men nu använder jag flera lager av bilder på varandra, och jag planerar mer.”
Eeva-Liisa Isomaa är född 1956 i Ylitornio vid Torne älv.
Bor och arbetar i Helsingfors.
Studier vid Universitetet för Konst och Design och Konstakademien i Helsingfors.
Haft många separatutställningar i Finland samt deltagit i samlingsutställningar i en lång rad länder.
Har arbetat i New York, Rom, Paris och Japan.
Päivikki Kallio
Ljus och skugga är Päivikki Kallios ledord. ”Mina verktyg hör hemma i de grafiska teknikerna, men resultatet behöver inte se ut som grafik”.
Päivikki Kallio kombinerar experiment med kunskap och känd tillämpning, material med idéer som rymmer mystik, symboler och humor. Ofta koncentrerar hon sig på materialens yta, och undersöker vilka effekter detta kan ge.
Konstnären initierar processen, och i symbios med verktygen – den förnicklade etsningen på kopparplåt, den gungande vaggan, ljuset och vinkeln – tar den färdiga bilden form; dansarna som likt en frescomålning rör sig över väggen. Eller som Narcissus, beundrar sin spegelbild; mystiken i att finnas och bli synlig.
Det finns ingen rätt tolkning av Päivikki Kallios bilder. Som betraktare gör Du din egen resa, mellan födelse och död — två motsatser som i Valse Triste kanske symboliskt förenas.
Päivikki Kallio är född 1952 i Helsingfors. Bor och arbetar i Helsingfors.
Studier vid Universitetet för Konst och Design i Helsingfors, där hon också har varit gästlärare, samt vid Universitetet för Konst i Tallinn.
Lång rad av separatutställningar i Finland och Tyskland, samt deltagit i samlingsutställningar i flera länder. Aldrig tidigare visad i Sverige.
Juho Karjalainen
Människokroppen har i alla tider varit konstnärens närmsta och mest vanliga motiv. Och ändå, ständigt i ny skepnad. ”Människokroppen är en egen värld, en värld i sig själv.”
Juho Karjalainen transformerar sina teman och bildminnen för att de ska passa hans metod och teknik. ”Jag skissar mycket, ibland med modell. Det är tecknandet som intresserar mig. Men på mässingsplåten målar jag direkt med syra”.
Hans influenser kommer bl.a. från barockmåleriet. I sitt måleriska språk söker han – särskilt i färgakvatinterna – en förening mellan figurativt och ickefigurativt i samma bild. Bildens ytor öppnas och stängs inför våra ögon.
Om Juho Karjalainen är spontan när bilden skapas i plåten, tar han inga chanser när han själv trycker sina stora plåtar i egen verkstad. Då genomsyras luften av erfarenhet och precision likväl som av järnklorid och salpetersyra.
”Jag älskar arbetet vid tryckningen; ljudet, verktygen… Som lärare har jag försökt uppmana mina studenter att experimentera och att utveckla den emotionella sidan, utan att glömma bort hur viktig den tekniska kompetensen är. Varför skall en grafiker alltid vara något annat?”
Juho Karjalainen är född 1947 i Säräisniemi i norra Finland.
Bor och arbetar i Hamina på sydkusten.
Studier vid Konstakademien i Helsingfors samt hos svenska Birgit Skiöld i hennes grafikverkstad i London.
Stor mängd separatutställningar samt grupputställningar i Finland samt utomlands, några samlingsutställningar i Sverige samt en separatutställning i Stockholm 1997.
Representerad i en rad offentliga samlingar i Finland och utomlands.
Marko Lampisuo
Med sina långa bildsviter sammansatta av unika tryck visar oss Marko Lampisuo ett högst personligt ställningstagande. ”Jag vill beskriva den långsamma destruktiva påverkan vår kultur har på naturen. Extremerna visas sida vid sida; vackra, romantiska landskap bredvid kulturpåverkade, reducerade mörka vyer.
Marko Lampisuo »Manmade landscape« (detalj) 1998. Blandteknik 37×500 cm.
Medan jag är misstänksam mot tanken om den oupphörliga välståndsökningen och ekonomiska tillväxten ifrågasätter jag också meningsfullheten av mitt eget arbete, genom att förstöra mina ”söta” scenerier och förvandla dem till apokalyptiska, dystra landskapsskelett.”
Marko Lampisuo är specialiserad på de fotobaserade grafiska teknikerna såsom foto-etsning och fotogravyr. Han är också låtskrivare och sångare i gruppen UTU, ett rock-band där musiken blandas med performance, magi och drama.
Född 1970 i Åbo. Bor och arbetar i Tammerfors.
Studier vid Grafisk Design i Lempäälä och i Visual Arts i Tampere School of Art and Communications.
Har haft flera sepatatutställningar på gallerier i Finland, samt deltagit i flera samlingsutställningar.
Fick Tammerfors Stads stipendium år 2000.
Hans verk har aldrig visats i Sverige.
Tuula Lehtinen
Tuula Lehtinen fascineras av teknikerna men tänjer dem för att nå sitt eget uttryck, ger dem nya domäner. ”Jag ställer alltid mig själv frågan; vilka möjligheter finns? Konstnärligt och tekniskt? Jag vill inte tänka på upplagor, det hindrar mig, utan experimentera med frätande syror på bladguld, vax eller gummitryck på väv. Jag vill gå utanför ´ramarna´!
I mina grafiska verk har jag alltid förlitat mig mycket på färgtoner och de kvaliteter som tekniken innebär. Redan under studierna på Konstakademien i Helsingfors blev jag intresserad av kulörer och större format inom grafiken.
Varför anses en oljemålning mer unik än en etsning? Denna fråga vill jag aktualisera genom att måla av ett omslagspapper. Är oljan mer ”original” än mitt tryckta blad, där jag själv har tänkt ut och skapat innehållet?
Innebär inte det konstnärligt unika, eller originalet, att tanken har tänkts och omvandlas till något andra kan höra eller se — musik, poesi eller bild? Oavsett teknik?”
Tuula Lehtinen är född 1956 i Tammerfors.
Bor och arbetar i Tammerfors.
K-aktieägare i Grafikens Hus.s
Studier vid Konstakademien i Helsingfors.
Skrivit en bok om metallgrafik.
Har haft en stor mängd separat- och samlingsutställningar i Finland samt andra länder. Är representerad i många både privata och offentliga samlingar i Finland och Sverige.
Startade och driver sedan 1989 den grafiska verkstaden Himmelblau i Tammerfors.
Har ett mycket stort intresse för tekniska experiment som oupphörligen leder till nya riktningar i hennes bildvärld.
”Cover Artist of the year 2000”i den internationellt spridda tidskriften Wellcome to Finland som ges ut på tre språk: engelska, tyska och franska.
Visa Norros
”Jag kom i nära kontakt med grafik redan i tonåren på 70-talet, eftersom min mor Heta Norros hade en koppartryckspress hemma. Hon tryckte också litografier åt andra konstnärer.
Litografin verkade för komplicerad, så jag föredrog att trycka monotypier, unika tryck utan upplaga. Inom grafiken ansågs detta som ett helgerån! Tryckning av upplagor uppfattades som viktigare.”
Visa Norros arbetar sedan flera år främst med unika tryck, monotypier, i en egen utvecklad blandteknik. Han använder gamla offsetplåtar. Färgen bearbetas med wellpapp, penslar, spatlar och annat som enbart konstnären känner till. Hans bilder kan upplevas som egna universum, rum fyllda till bristningsgränsen av laddningar och vibrationer, en sällsam sammansmältning av känslor, erotik och teknik.
Visa Norros är född 1960 i Helsingfors.
Bor och arbetar i Helsingfors..
K-aktieägare i Grafikens Hus.
Studerat vid Aukusti Tuhkas verkstad och hos sin mor Heta Norros, mycket känd grafiker och tryckare. Han har även studerat vid Cité des Art och Clot Bramsen et Georges´ verkstad i Paris.
Erhöll 1990 2:a pris vid Jyväskylä-biennalen för sina carborundum-tryck.
Är ordförande i Taidegraafikot, Finlands motsvarighet till Grafiska Sällskapet.
Har inte tidigare visats i Sverige.
Utställningskommisssarie: Gun Lindkvist, intendent vid Grafikens Hus.
Kommissarieassistent: Ulla Wennberg, konstnär.
Scenograf: Anna Skagerfors.
Grafisk formgivare: Hans Cogne.
Utställningsassistenter: Birgitta Zachrison, Folke Andersson, Johan Brauner och Hans Åkerlund.
Texter: Kaija Kaitavuori, intendent vid KIASMA i Helsingfors och Gun Lindkvist.
Utställningen har fått ekonomiskt stöd från Kulturfonden för Sverige och Finland.