Grafiska Ansikten är en utställning som visar grafikerns syn på sig själv – och andra. Självporträtt och vänporträtt varvas med känsliga närstudier, kritiska granskningar och expressiva utlevelser.
Historiskt sett hänger porträttet som genre samman med det stegrade intresset för individen och den individualism som t ex renässansen innebar.
Porträttgrafiken fick under Ludvig XIV: s tid ett stort och närmast propagandistiskt uppsving och konstnärer som Robert Nanteuil och Claude Mellan arbetade med kopparstick i en svindlande teknisk virtuositet. Inte minst den sistnämndes bild Veronicas svetteduk är oförglömlig. Kopparsticket utförs här i en enda roterande linje.
Vad senare t ex Rembrandt och Anders Zorn kunde åstadkomma i sina etsningar har vi flera exempel på. Många gånger får vi också intrycket av att deras bilder är utförda på plåten spontant och direkt inför modellen.
Utställningen i Grafikens Hus Biosalong innehåller ett svenskt material och speglar i princip hela 1900-talet. Den äldsta bilden är faktiskt redan från 1894. Verken är hämtade från en donation av Per Erik Hedborg, men flera unika bilder är även inlånade från Konstakademiens samlingar. Här finns tidiga klassiker som Fridell, Zorn och Tallberg men vi möter även Siri Derkert, Börje Sandelin och Birgitta Liljeblad. En yngre generation representeras bland annat av Urban Engström, Krystyna Piotrowska och Petter Pettersson.
Det är också under renässansen som självporträttet framträder som självständig genre. Naturligtvis hänger detta samman med konstnärens utveckling från hantverkare till intellektuell kommentator. Människans ökade medvetenhet om sig själv gjorde också henne intressant att avbilda. Porträttet blir både en möjlighet och en realitet. En lång namnuppräkning med konstnärer som arbetat med porträtt kan inledas med Albrecht Dürer och i vår tids grafik nämna t ex Edvard Munch och Pablo Picasso.
Med uppfordrande blick fångar grafikern sitt ansikte och bjuder in betraktaren till ett möte som kan bli mycket spännande. För varje porträtt är ju ett oavslutat möte – mellan konstnär och modell, mellan den avbildade och åskådaren . Ett möte som skulptören Alberto Giacometti har givit följande, träffande karakteristik: äventyret, det stora äventyret, att varje dag se något nytt dyka upp i ett och samma ansikte – det är större än någon resa jorden runt.
Grafiska Ansikten kan även ses som ett komplement till Gripsholms slotts stora och unika porträttsamling. Men den är också Grafikens Hus bidrag till Kulturhuvudstadsåret. Vi samarbetar även med Posten Frimärken som, direkt för den här utställningen, har tagit fram ett litet specialurval av de grafiska porträtt som man har framställt.
I de flesta porträtt finns en intressant spänning mellan det individuella (inte bara privata) och det allmängiltiga. I det mötet ryms frågor som rör våra egna jag. Vem ser vem? är den verkliga bilden identisk med spegelbilden? Kan ett ansikte ge bilden av människan?
Thomas Kjellgren
Intendent