Fascinerande motivvärldar och en stor teknisk skicklighet – detta utmärker alltid den polska samtidsgrafiken. Bilderna i utställningen The Lilja Polish Graphic Art Collection bekräftar också tydligt detta. De 32 grafiska verken, av nio konstnärer, är en välvillig donation från Lilja Art Fund Foundation till Grafikens Hus.
En värld av tystnad och koncentration erbjuderEwa Zawadzka, född 1950, i sin svartvita grafik och i sina teckningar. Men det är samtidigt också en mycket händelserik bildvärld. Sedan lång tid har hon nu arbetat med sammanhängande sviter av ”landskapsberättelser” och ”svarta landskap”. I intensiva och stora närbilder undersöker hon själva grunderna för byggandet. Hon avläser kornigheten i betongfundamenten, ser rören, rummen och det suggestiva skuggspel som ljuset, svärtan och gråskalorna framkallar.
Jan Berdyszak, född 1934, har också en slags tystnad som utgångspunkt, eller snarare ett ”tomrum”. Han experimenterar med plastfolie, svarta och vita papper och de gestaltade ytorna låter han sedan bilda själva ramen kring en tom rymd. Men denna tomhet är naturligtvis ingen frånvaro utan mer av en ny öppning. ”Passe-par-tout” kallar han de senaste bildsviterna, som bygger på att den synliga världen har sitt ursprung i den osynliga.
I flera av de polska samtidsgrafikernas produktion finns en medveten inriktning på abstraktionen eller de geometriska grundstrukturerna. Ryszard Gieryszewski, född 1936, arbetar i sina färgträsnitt gärna med mättade landskapsytor, där linjerna delar in ytan i olika segment och där han sedan skapar mötesplatser för trianglar och andra geometriska former.
Jerzy Grabowski, född 1933, kombinerar färgträsnittet med vita relieftryck. De intensiva färgfälten framstår som en nästan optisk arkitektur mot den vita bakgrunden. Avvägda former upprepas som i ett musikaliskt partitur eller en matematisk beräkning.
På gränsen mellan abstraktion och figuration rör sig Zbigniew Lutomski, född 1934, i sina träsnitt. Färgrikt vegetativa och sensuellt organiska former framträder mot en kontrollerad yta. Det är vackert men det stelnar aldrig till stum dekoration. På samma gång lyckas Lutomski i stället bevara formens tydlighet och dess gåtfulla mångtydighet.
Med konsekvens och nyfikenhet skapar Jan Pamula, född 1944, i sin datorbaserade grafik variationer på olika grundstrukturer av färg och form. Hans bildvärld bygger på en maskinell och geometrisk beräkning som nästan växer ut till skulpturala former. Tankarna bakom allt detta uppger han sig ofta hämta från Platon, Swedenborg och Kirkegaard.
Izabella Gustowska, född 1948, gör bilder i blandteknik som bygger på ett fotobaserat material. Hon lockas uppenbarligen även av den tredimensionella formen och hon har därför arbetat en hel del med videoinstallationer och perfomances. Hennes bilder framhåller den mänskligt nakna kroppen, som invävd i en frodig växtvärld lyfts fram i ljuset eller försvinner djupare in i skuggorna. Det är en drömvärld och en genomlyst verklighet samtidigt!
Stanislaw Fijalkowski, född 1922, är utan tvekan en av Polens mest uppmärksammade grafiker under 1900-talet. Hans linoluemsnitt präglas av en suverän behärskning. Exakta linjer skapar en harmonisk bas. Men samtidigt finns här en stark, förvandlande kraft. Gränsen mellan himmel och jord blir ibland också en gräns mellan det synliga och det dolda. Med sina bildtitlar, ”Polish Talmud” visar han att bilderna ingår i ett avsevärt större ”byggnadsverk”.
Den kanske intressantaste särlingen i polsk nutidsgrafik är Jerzy Panek, född 1918. I motsats till sina kollegors geometriska undersökningar arbetar han med en mera mänsklig och existentiellt gränslös problematik. Med några få nerviga linjer framkallar han bilden av det mänskliga ansiktet. Ett ansikte som är på väg att upplösas – eller är det snarare så att det tar ny form? Sockerakvatinterna genomsyras också av en mild humor, där hans ”vindögda personer” framträder med en stor värdighet.
Polsk grafik rymmer de uppmätta livsrummen – men framför allt den oberäkneligt mänskliga berättelsen. Tag och se!
Thomas Kjellgren